Inom loppet av några timmar fick jag 180 likes på min nya profilbild som ni ser ovan. Bilden visar mig och en av mina döttrar för ca 3,5 år sedan. Bilden är tagen av en god vän några dagar efter hennes födelse.

Varför lade jag ut bilden?

Den visar ett privilegium jag aldrig reflekterat över förrän jag träffade personer som var ofrivilligt barnlösa. Personer som idag har påverkat min syn på denna sjukdomstillstånd. Att vilja ha barn och inte kunna. Att längta efter ett barn i 9 månader men där naturen inte gav dig möjligheten att vänta, bara att längta. Ett privilegium som jag har och som för mig varit lika självklart och enkelt som det kan vara att klicka i gilla-knappen på en bild här på facebook.

Det är ganska enkelt och självklart att klicka när jag gillar något, håller med någon eller känner igen mig. Vi behöver inte tänka på om gilla-knappen finns där på vår facebooksflöde eller hjärtat som blir röd när vi gillar en bild på Instagram.

Vi tar ställning till om vi ska använda den eller inte. Tänk att en dag upptäcka att gilla-knappen inte fanns. Eftersom andra verkar gilla bilden så gäller det nog bara dig. Du skriver till dina närmaste vänner och undrar om de kan gilla bilden. Du mailar facebooks support. Du undrar vad som är fel. Är det din dator? Din mobil? Är det ditt konto? Du googlar runt lite och slutligen bestämmer dig för att logga ut. När du försöker logga in igen på din facebooksida för att se om du kan gilla bilden så kommer du inte in.

Du får informationen att du har blivit för gammal för att logga in.

Ingen hade informerat dig om detta! Informationen fanns i det finstilta att läsa om du intresserat dig för det när du gick med i facebook. Men det gjorde du inte. Du var upptagen med att lägga till vänner, dela artiklar och gilla bilder. Eftersom du antog att du hade samma chans och möjlighet att gilla en bild som alla andra. Denna liknelse är inte ens i närheten av vad någon som är ofrivilligt barnlös kan uppleva under sin livstid. Exkluderingen, chocken, diskrimineringen och stressen.

Kostnaden för att testa olika metoder. Kostnaden i tid, känslor, pengar och eventuella slit i relationer. Lägg på en stor dos stigma kring att vara ofrivilligt barnlös och vi börjar närma oss. Jag undrar över de 180 likes bilden fick. Hur många av de personerna bär på en längtan, ett hopp, en okuvlig önskan att kanske en dag också få ha möjligheten att lägga ut en bild som den jag la ut? Detta ett ämne vi bör lyfta och tala högt om.

Låta personliga historier få komma fram. Solskenshistorier men också de historierna som svider. Det är särskilt vi som har barn. Det är vi, majoriteten som aldrig ens tänkt tanken på att det skulle kunna vara svårt eller kanske till och med omöjligt att vänta, få och uppfostra barn, som har makt och som har en röst. Låt oss använda den rösten för att ge andra samma möjligheter som vi fick.

Share